Forskare klassificerar gravgods i två huvudkategorier: 'shengqi' (föremål för de levande) och 'mingqi' (föremål för de döda). 'Shengqi' syftar främst på den avlidnes personliga tillhörigheter som användes under deras livstid; Dessa föremål tjänar till att framhäva gravockupantens sociala status och personliga smak-exempel inkluderar bronsstridsyxorna- som hittades i Fu Haos grav och Changxin-palatslampan från Han-gravarna i Mawangdui.
'Mingqi' (även känd som 'mingqi' eller "andekärl") hänvisar till föremål som tillverkats specifikt för begravningsändamål som inte var avsedda att användas i det dagliga livet; deras funktion var att konstruera en idealiserad miljö för den avlidnes liv efter detta. 'Mingqi' är vanligtvis tillverkade av material som keramik, porslin, trä och sten, och de har formen av olika rituella kärl, dagliga redskap, verktyg, vapen, arkitektoniska modeller och till och med figurer av människor och husdjur. Denna sed är djupt rotad i begravningsfilosofin att "tjäna de döda som man tjänar de levande", som syftar till att "återskapa" Han-dynastins dagliga sociala liv för gravockupanten.
Till exempel har de keramikbrunnsmodeller som ofta finns i Han-gravar en dubbel betydelse: De symboliserar både den vattenförsörjning som är nödvändig för det dagliga livet och produktionen, och lagringen av livsmedel. Hantverket av "mingqi" utvecklades över tiden-som exemplifieras av "sancai" (tri-färgad glasyr) keramik från Tang-dynastin och pappers-"mingqi" från Song-dynastin-och deras specifika former, sammansättningar och kvantiteter av roliga sociala ritualer som ofta återspeglar de härskande sociala normerna och härararkiska normerna. .